Du kan väl bara ge honom en avsugning?

Det finns många olika symtom på endometrios som påverkar livet på olika vis. För mig har bland det jobbigaste varit att jag inte klarar av att ha penetrerande sex så som jag önskar. Det gör helt enkelt för ont allt för ofta och även när jag kan ha penetrationssex blir det svårt att slappna av och njuta eftersom risken alltid finns att min man stöter för långt in, vilket lätt kan ge mig ont i flera dagar efteråt.

Nu kan jag tänka mig att den spontana reaktionen är ”Men sök hjälp?”. Tro mig det har jag. Flera gånger. Hjälp har dock uteblivit. Varför? Jo för tydligen kan en person född med fitta inte ha ett eget intresse i sex. Varje gång jag sökt hjälp har nämligen intresset i situationen gått från mig till min partner. Råd har varit omväxlande rasistiska och sexistiska. För att ta några exempel:

”Jaha, är det så att du egentligen är rädd för din man? Slår han dig om du inte har sex? Nähä du säger nej, här är iaf en broschyr till en kvinnojour”.

”Ojdå, låter jobbigt. Kan du inte bara ge din man en avsugning så ni håller relationen levande ändå?”

”Tja, det är inte ovanligt att tappa sexlusten efter en längre tid i ett förhållande. Testa lite nya saker för att piffa till det lite, vore ju synd om din man är otrogen på grund av detta”

(Vid ett möte där jag drog med min man för att ha stöd,allt riktat till min make): ”Jaha, hur påverkar detta dig då när du inte får sex? Har du nått hjälpmedel du kan onanera med? Måste ju tära psykiskt att inte få ha sex det förstår jag, det är ju inte riktigt samma sak för kvinnor höhöhöh.”. Jag ignorerades.

Vad alla dessa har gemensamt är utgångspunkten att vi har nästan obefintligt sexualliv bara är ett problem för min man. Alltid bara ett problem för honom men aldrig för mig. Vissa påstod att det hela sitter i mitt huvud, om jag bara slappnar av, testar nytt osv så kanske det blir bättre. ”Sex föder sex” har jag fått höra enormt många gånger. Problemet är ju inte att jag inte vill ha sex utan att jag inte kan ha sex.

Jag har sökt hjälp för att jag vill ha sex men ändå bemötts med råd efter råd med utgångspunkten att lösa hur sexbristen påverkar min man. Jag som fittfödd ska tydligen vara så ointresserad av sex att smärtor vid penetration, smärtor och obehag vid beröring av könet inte spelar någon roll. Ibland har jag till och med bemötts med den förutfattade meningen att jag tycker det är skönt att slippa ha sex. Gissa vad? Jag tycker inte det är ett dugg skönt. Jag vill få ha sex utan att ständigt vara på min vakt för att undvika smärta, eller behöva säga nej när jag vill säga ja för att jag från start vet att det inte kommer gå.

Det finns mycket vården behöver bli bättre på, att faktiskt lyssna på och ta brist på sex på allvar även när det inte är en man som har problem är verkligen en sak som behöver arbetas med. Detta gäller inte bara vid endometrios men det är nog så viktigt i denna fråga. Hade mina smärtor vid samlag och beröring av könet tagits på allvar tidigt hade jag kunnat få diagnos och behandling så mycket snabbare än jag nu fick. Jag hade kunnat få mitt sexliv tillbaka. Nu ska jag påbörja behandling och kanske kommer det hjälpa, kanske inte men jag håller alla tummar för att jag ska kunna ha sex så som jag önskar. För ungefär en gång var tredje månad är så mycket mindre än jag vill ha det.

Hur har endometrios påverkat ditt sexliv? Vill du dela med dig i kommentar eller kanske ett anonymt brev? Hör av dig! Kram/Paula

11 reaktioner på ”Du kan väl bara ge honom en avsugning?

  1. Har du aldrig fått det här förslaget: ”du kan ju ta smärtstillande innan så känner du inget/lika mycket”.
    I mina öron låter det ju kontraproduktivt, men vad vet jag? Jag är ju ingen läkare. 😦

    Gilla

  2. Känner verkligen igen mig. Det är alltid skönt att veta att det finns andra som upplever samma sak, men samtidigt blir jag väldigt ledsen över just det. Att vi är så många som erfar just detta.
    Jag frågar mig ständigt, ska jag bita ihop? Kommer det göra ont den här gången? Jag kanske bara behöver slappna av mer? Är det värt det för hans skull?
    Dessutom får jag som så många andra med dessa problem P-piller, som hos mig gör snippan torr som ett sandpapper. Jag har också misstankar om att de orsakat svampbesvär, som jag aldrig tidigare haft.
    Missförstå mig inte, min pojkvän är förstående, omtänksam och osjälvisk. Full av hänsyn och respekt. Han tjatar aldrig, gnäller inte eller blir upprörd. Precis som det ska vara med andra ord!
    Men det dåliga samvetet gnager ändå, sjukt nog. Jag vet ju att han inte precis blir lycklig över ännu ett förlorat tillfälle. Och inte jag heller för den delen. Jag vill ju ha sex, få orgasm, njuta och älska. Det är ju det härligaste som finns, de gånger smärtan väl inte funnits där. Det ger mig en tung känsla av att vår relation inte är bra, att vårt förhållande sakta men säkert faller ihop.
    Vi älskar varandra, skrattar och pratar, gör allt tillsammans. Vi har kärlek, trygghet, och gemenskap. Varför ska lyckan behöva skuggas av detta? Det känns så fruktansvärt orättvist. Sedan är det också tanken på framtida eventuella barn. Vi vill båda ha barn en vacker dag, men rädslan för att den här diagnosen ska förstöra finns alltid där. Det är tungt.
    Det vi försöker göra är att ha mycket kroppskontakt, gosa och hångla, kramas och hålla händer. Ha sex på andra sätt som utesluter penetration. Vibrator, gnugg eller smek, oralsex för båda parter och lika mycket.
    Massa styrka och energi till dig! Tusen tack för alltid så fantastiska inlägg.

    Gilla

    • Tack för din kommentar! Jag håller med om att det är både skönt och sorgligt att veta att vi är fler i samma båt. Att börja tala om detta och synen på sex i relationer etc är ett viktigt steg för att både kunna söka och få hjälp. Lycka till i framtiden! kram /Paula

      Gilla

  3. Min partner hade stora svårigheter att ha sex. Vi trodde först det var endometrios, men det visade sig vara mildare än så. Tack vare en bra gynekolog och efter flera månader av att försiktigt testa sig fram har vi idag ett för båda parter bra sexliv. Men jag minns fortfarande känslan som vi hade då. Av att vara otillräckliga och frustrerade. Och framförallt hur lite man faktiskt visste om sådant här.

    Det är obegripligt att det inte informeras redan i sexualundervisningen om vilka komplikationer som kan finnas. För med den romantiserade bild av sex som finns blir det en enorm skuldbeläggning när det inte funkar som på film.

    För mig känns det ganska tydligt att en sjukdom som är såpass vanlig är underprioriterad framförallt av två anledningar:
    1. Det är pinsamt att prata om sex
    2. Det drabbar inte män

    Och båda anledningarna gör mig i ärlighetens namn rätt förbannad.

    Gilla

  4. Blir så ledsen över hur många som råkar ut för detta, att läkaren vänder ens eget problem till att enbart fokusera på mannen! Har också fått höra att jag ska ta en alvedon 30 min innan samlag och att det är synd om min man för att JAG har ont när vi har sex. Det som nästan känns värre är ju att man ofta har ett skov när man är hos läkaren, så det finns ju noll energi till att börja ryta tillbaka.

    Är glad över att min blivande make är väldigt förstående, omtänksam och lyhörd, så vi provar oss fram tillsammans till vad som funkar.

    Kram /Sani, en endosyster

    Gilla

  5. Hittade din blogg av en slump men måste säga att det som ni också sa att det är skönt att veta att man inte är själv om problemen med endometrios, jag har turen att oftast kunna ha sex men det är endast i en viss ställning o vid rätt tidpunkt på dygnet o då blir det jobbigt för att man inte vet om det gör ont just då eller inte förrän det är försent. Man vill ju ha sex när man vill o hur man vill utan att tänka på att det kan göra ont lång tid efter. Tycker det är sanslöst idiotiskt som de har behandlat dig!

    Tack för att du skriver om det! 🙂
    Veronica

    Gilla

Lämna en kommentar